När vi varit ett par i över 3 år flyttade vi ihop i ett gemensamt hus. Jag ville börja försöka skaffa barn direkt, jag skulle ändå fylla 35 år snart. Min man ville vänta, han kände att det fanns saker på hans arbete som han ville ha ordning på först. Jag tjatade mycket på honom. Var arg för att han ville vänta, den lyxen har man inte när man är 35 år.
När vi väl bestämde att vi skulle börja försöka så hade jag redan längtat något oerhört ett helt år. När sedan åren gick och ingen graviditet i sikte blev jag mer och mer arg på min man.
När vi efter något år satt och pratade om vår besvikelse sa min man att han skulle ringa sin syster så att inte hon gjorde som han och väntade för länge. Han skulle bli glad om hon blev gravid. Det var denna situationen som sedan skapade den stora konflikten mellan oss. - Varsågod, åk iväg och var glad nu då skrek jag.
Den enda kommentaren svider fortfarande i mig. Den satt som en knytnäve och sitter där än när jag skriver detta.
Jag testade det mesta jag kom över i alternativ väg
Kinesisk medicin där jag fick medicin för att värma kroppen och strika förmaningar om att äta mer grönsaker. Där gick jag under några månader 6 månader efter att vi börjat försöka.
Sedan akupressur där jag gick ett 10-tal gånger men där hon sa att hon inte kunde känna något fel. Alltså kändes det onödigt att fortsätta gå där.
Jag gick på healing hos en kvinna som hade hjälpt andra ofrivilligt barnlösa, tog 1,5 timme enkel väg att ta mig dit. Till slut tog det för mycket på krafterna att ta mig dit.
Jag gick på akupunktur i en stad rätt många mil härifrån, varje ledig dag förutom på helgen åkte jag dit. Hon erbjöd akupunktur för ofrivilligt barnlösa men förstod inte när jag en gång grät under behandlngen. - Är din man elak till dig, är det han som tvingar dig hit?.
Min man var verkligen inte elak till mig, han var den som fick ta hand om alla mina känslor och han tvingade mig aldrig till något.
Kvinnan som jag kontaktade som erbjöd samtalsstöd när jag inte längre orkade mer. Hon som tyckte att jag skulle ta mig i kragen och undrade om jag förstod vad jag själv sa. Som vid sista tillfället vi träffades spådde mig i handen och så att hon inte såg något framtida barn.
Mannen som jag gick hos och fick akupunktur och som sa att jag var alldeles för ledsen för att något embryo skulle fästa och när jag berättade att vi hade bestämt oss för en ny IVF behandling undrade om jag skulle kontakta honom igen efter behandlingen. (utgick från att behandlingen skulle misslyckas)
Alla homeopatmediciner. Alla vitaminer.
När jag fick behandling sista gången hos akupunktören hände något i mitt medvetande. Jag var så trött på att åka runt på olika behandlingar och hoppas att just denna behandlingen skulle vara den rätta. Nu fick det vara nog.
0 kommentar(er)
